Tiden tickar...
Den minsta tycker det här med att börja ett nytt kapitel i sitt liv är lite futtigt och byter därför helt bok. Det vill säga ny kalender, ny anteckningsbok och en hel hög med andra nya livsviktiga prylar. Lillan ska nämligen inom en lite för snar framtid flytta från de djupa skogarna i fiskgjusen och den oskylditgt vita näckrosens län till den del av Svea rike som en del vill skänka bort till våra grötigt talande grannland i söder. Där ska Lillan tillsammans med en hel hög killar lära sig hur man klär på sig, sminkar sig, lagar mat och beter sig, kan tilläggas att allt detta skall utföras under order av en skrikandes gubbe i inte allt för smickrande gröna kläder. Lillan skall lämna sig det civila mörkret bakom sig och inta den militära disciplinens klara lysande värld under ett år. Som förberedelse inför detta försöker hon hinna med allt socialt liv som man kan tänkas klämma ut ur hennes hemlän. Hon har spelat vattenvolleboll med packade engelsmän, kramat en liten pirat på dåligt humör, servat en kvinna som inte kan prata, pussat på gandalf i hundform, klarat av allt vad syskonkärlek innebär, vimsat på krogen med vinglig apotekare och så vidare.
På sluttampen lyckades hon även hinna med en lite udda personalfest. Lillan har extraknäckt hos mannen med det långa håret som proffesionell duttare tillsammans med en snyggare och längre kopia av sig själv. Tillställningen bestod utav tre hårt arbetande inom dutterifirman plus en respektive som inte tillhärde någon men ändå ville vara med och bjuda på lite för mycket av sig själv. Kvällen inleddes med föda som till den respektives förtret inte innehöll minsta spår av dött djur. Sen fortskred kvällen med dumburkstittande i form av en film som var lite för gammal för sina specialeffekters bästa - men den var ju baserad på en bok skriven av Lillans husguru, skräckens mästare, skrivkonsten erövrare - ja Stephen King om ni inte förstod det, så filmen var högklassig underhålning med ett sällskap som höll ganska låg nivå.
För att avsluta kvällen på topp övergick sedan det omaka sällskapet till att titta på en egen produktion från hembyn, en skräckparodi utan dess like gjord utav hålans brokiga mindreåriga talanger. Ett smakprov kommer förmodligen publiceras här om Lillan genom ett mirakel förvärvar har tillräckliga tekniska kunskaper för detta.
Nu har Lillan endast tre dagar kvar i friheten och ser med stor sorg att hon inte kommer kunna umgås lika flitigt med de övriga dunkarna under nästkommande år. En lite fågel har även viskat i hennes öra att Tanten har lite som hon borde berätta om...
